Elsa och Natanael Beskow
- Johanna Broman Åkesson
- för 1 dag sedan
- 2 min läsning

Min tanke när jag köpte boken var att läsa en biografi över Elsa Beskow, men Annika Perssons bok är något annat. Och egentligen kan man förstå det redan av titeln: Elsa och Natanael Beskow - en kärlekshistoria (Bonniers, 2021). Det här är verkligen en kärlekshistoria på flera plan, först och främst paret Beskows innerliga närhet och längtan efter varandra som skildras så fint genom deras livslånga korrespondens:
"Snart kommer Na, snart kommer Na - det låter nästan som en glädjefanfar i örat på mig..."
(Ur brev till Natanael från Elsa, 29 augusti 1901)
"Resan var trevlig, man jag saknar Dig överallt. Vem skall jag tala med när Du inte är med mig? Att resa utan Dig är som att spela på ett instrument utan resonans.
(Ur brev till Elsa från Natanel, 16 augusti 1911)"
För mig var Natanael Beskow tidigare bara ett namn; Elsa Beskows make som var någon slags präst. Insikten i hans mångfacetterade värv är en stor behållning av den här boken. Vid sidan av Ellen Key framträder han som en nyckelaktör i det tidiga 1900-talets stora idealistiska rörelser, i såväl kvinno- och klassfrågor som fredsfrågor. Prästvigd blev han faktiskt aldrig men likafullt en stor predikant som nådde långt utanför kyrkan med sina ord och sin gärning.
Boken ger fascinerande glimtar av en tid då tron på "det goda" brann i mångas hjärtan på ett sätt som idag kan tyckas naivt men som faktiskt åstadkom enorma samhällsförändringar. Det är sorgligt att tänka på hur mycket av den tidens kamp idag tas för given eller är på väg att krackelera.
Lite snopet med boken är att Elsa och hennes konstnärskap kommer något i bakgrunden. Genom ett brev till Natanael, skrivet den 16 juli 1932, anar man att det pågår något inom Elsa som kanske inte alltid fick blomma fullt ut, eller åtminstone inte riktigt kommer fram i den här boken: "Livet blir alltmer gåtfullt och överraskande för mig. Det rymmer så mycket både ansvar och mystik, och allt vad jag ser blir till symboler."
Men boken är mycket vacker och läsvärd. (Jag skulle också ha velat veta mer om det där fezliknande hattmodet Natanael uppvisar. Var det en bohemmarkör?)



Kommentarer