Povel Ramel-sällskapets egen medlemstidning heter Sverker. Där kan man läsa allt möjligt skojigt och intressant. Ibland till och med artiklar av Povel Ramel själv. Jag brukar också medverka med texter och i sommarens nummer skriver jag om de rebelliska frihetsapostlarna Povel och Pippi och den kulturhistoriska kontext som "födde fram" dem. Artikeln kan sägas vara en slags förstudie till höstens föreläsningsserie vid Senioruniversitetet där bland annat Pippi Långstrump kommer

Sitter på ett möte i Kyrkans hus i Solna inför ett formgivningsuppdrag. Möteslokalens väggar är fyllda av porträtt av Solnas forna pastorer. Jag läser namnen och hajar till vid namnet Fredrik Hammarsten. Det måste ju vara - ja, just det... Tove Janssons morfar! Om honom har hon berättat så här: ”Min morfar var präst och brukade predika för kungen. En gång innan hans barn och barnbarn och barnbarnsbarn uppfyllde jorden kom morfar till en lång grön äng som var kantad av skog oc

Mando Diaos tolkning av Gustaf Frödings Strövtåg i hembygden kan nog vid det här laget räknas som en svensk visklassiker.[1] Visst har kompositörerna Carl Norén och Björn Dixgård lyckats fånga något av den bitterljuva nostalgiska stämningen i Frödings text, och visst låter det ”svenskt” på något vis? Eller? Hur kan det komma sig att man kan tycka att den här musiken faktiskt låter "svensk" och ”nostalgisk” och hur ”svensk” är den egentligen? Låt mig först, innan vi går in på