Sitter på ett möte i Kyrkans hus i Solna inför ett formgivningsuppdrag. Möteslokalens väggar är fyllda av porträtt av Solnas forna pastorer. Jag läser namnen och hajar till vid namnet Fredrik Hammarsten. Det måste ju vara - ja, just det... Tove Janssons morfar! Om honom har hon berättat så här:
”Min morfar var präst och brukade predika för kungen. En gång innan hans barn och barnbarn och barnbarnsbarn uppfyllde jorden kom morfar till en lång grön äng som var kantad av skog och berg så att den liknade pardisets dal. Bara i ena ändan var den öppen i en havsvik för efterkommande att bada i. Då tänkte morfar, här ska jag bo och föröka mig för detta är sannerligen Kanaans land. Sen byggde morfar och mormor ett stort hus med brutet tak och en massa rum och trappor och terrasser och en väldig veranda och ställde upp vita pinnmöbler överallt [---] och när det var färdigt började morfar plantera. Och allt som han planterade slog rot och förökade sig, både blommor och träd, tills ängen blev som en himmelens lustgård…”
(Ur Bildhuggarens dotter av Tove Jansson, 1968)
Platsen Tove Jansson beskriver är Ängsmarn på Blidö, sommarstället som blev en stor inspirationskälla till Mumindalen och mumintrollens hem. Det är kanske inte så konstigt att berättelserna om Mumindalen tangerar pastoralen...
