Limerickar om Hoby och Tomelilla

Bland röjandet av gamla skapelser hittade jag följande limerickar, tydligen inspirerad av min "föreläsningsturné" om Hasse och Tage som gick från Östra Hoby till Tomelilla anno 2016. Vad jag minns bestod publiken av ungefär tre personer varav en var min kusin. Resan var dock oförglömlig och mina limerickar firar nu alltså 10-årsjubileum, kom jag just på. Så här står det på papperet jag hittade:

På min vidsträckta föredragsresa genom södra Sverige (från Östra Hoby till Tomelilla) föll plötsligt skaparandan över mig…

Huru skåneslätten inverkar på fiktiva karaktärers personlighet:

Hos en ensam dam i Hoby

landar Obi-Wan Kanobi.

När han bjuds på hennes saft

ropar han med all sin kraft:

Scooby dooby dooby dooby!

(Men han finner ingen ro

så repliken ändras to

be or not to be in Hoby)

Naturlära eller Endast Sverige svenska krusbär har:

Några barn i Tomelilla

stod i buskarna o’ pilla

– Titta vad som växer här!

– Vilka jätteläckra bär!

– Aj! Att plocka dom gö’ illa!

Bild: A scene from "What a Night for a Knight", the first episode of Scooby-Doo, Where Are You!. Clockwise from top: Shaggy Rogers, Fred Jones, Scooby-Doo, Velma Dinkley, and Daphne Blake.

By DVD frame capture taken by FuriousFreddy from Scooby-Doo's Original Mysteries DVD (Region 1). DVD copyright © 2000 Warner Home Video., Fair use, https://en.wikipedia.org/w/index.php?curid=1410216

I goda vänners lag

Ett axplock av godis man får om man är med i något vittert sällskap som dessa, Taubesällskapet, Bellmansällskapet, Birger Sjöberg-sällskapet eller Povel Ramel-sällskapet

Visste du att det i Sverige finns över 150 litterära sällskap? (Varav många kretsar kring vispoeter eller författare som tangerar musikens område.) Alla är de uppburna och beroende av litteratur- och musikälskande personer, som du och jag.

Det kostar inte mycket att stödja en sån här ideell förening och kan öppna många dörrar till nya vänner och roliga upplevelser. Och vill man inte umgås kan man ändå få mycket glädje och kunskap genom de tidskrifter, årsböcker, "blad" och annat som sällskapen regelbundet skickar ut till sina medlemmar. "På köpet" gör man en god gärning - ja, en livsviktig gärning. Att värna konst och kultur är extra viktigt nu när yttrandefriheten hotas och begränsas på många håll i världen.

Här följer en lista på några av de sällskap som jag ofta återkommer till och som på ett eller annat sätt har hjälpt mig i mitt arbete. Häng med!

Bellmansällskapet

Birger Sjöberg-sällskapet

Cornelis Vreeswijksällskapet

Karlfeldtsamfundet

Karl Gerhard-sällskapet

Gustaf Fröding-sällskapet

Lennart Hellsing-sällskapet (hemsida saknas just nu men kontakta: margaretaax at gmail.com)

Nils Ferlin-sällskapet

Povel Ramel-sällskapet

Tage Danielssons vänner

Taubesällskapet

Ett brev skrivet på nyårsdagen 1943

"Kära syster Märta!

Sparvarna superar på Huldas kärve och jag sitter och tittar och ritar och tänker på hur roligt det är att inte vara blind. När man ser och hör vilka fruktansvärda olyckor som överallt ute i världen och i synnerhet några mil härifrån, borta i norska fortsättningen av Bohuslän, drabbar oförvitliga människor, bättre människor än en själv, så förstår man inte varför ens armar och ben, ögon, sysselsättningar, hustru, barn, släkt och vänner äro i behåll – varför vi skonats hittills. Är det en nåd? En tillfällighet?

Idag har jag hela dagen tänkt på det ansvar som vilar på den som skonas. Det räcker inte med att tänka. Bekymmer äro relativa och vi ha alla bekymmer. Men vi måste betrakta dem som luft i jämförelse med de fördelar vi ännu äga och ansvaret för dem. Vi som äro dömda att skapa konst måste få in detta allvarliga i det vi gör – vi måste i nödfall – jag menar i vår begränsning, förmäla vår konst med något som kan lindra kval."

(ur Evert Taubes brev till sin syster Märta Taube, nyårsdagen 1943)

---

Det är över 80 år sedan det här brevet skrevs och ändå tycker jag att det finns en stark närvarokänsla och igenkänning i Taubes ord. Världen ter sig hotfull och mörk. Kriget pågår inte långt ifrån oss. Ännu är vi förskonade men vet inte vad som händer imorgon. Vi anar oron Taube bär på, men karaktäristiskt nog vänder han ändå blicken mot ljuset och låter det lilla och konkreta (sparvarna i kärven) visa på det stora och trösterika – och ansvarsmanande – i att ändå leva och kunna se. När allt känns svårt kan man alltid börja där – i det mest grundläggande och nära, det som ofta rymmer det viktigaste.

I vår kommer Evert Taube att återkomma i flera av mina föreläsningar, bland annat lyfter jag fram visionären Taube, hans starka relation till naturen och den där hisnande spännvidden mellan kotten och himlen, nuet och evigheten (läs mer under AKTUELLT om EVERT TAUBES HIMLAJORD; FLYKTIG ÄR SMÄRTAN, EVIG ÄR GLÄDJEN samt delföreläsningen VISANS WORLD WIDE WEB).

Och så klart dyker Evert Taube tillfälligt upp (med blomsterkrans i håret) i Senioruniversitetets föreläsningsserie om HASSE OCH TAGE...