Bellmans ep. 30,Drick ur ditt glas och Carl Philip Emanuel Bachs Wurtemberg sonata

Carl Philip Emanuel Bachs Wurttemberg sonata nr 4 andra satsen, har en fras i början som liknar en fras ur epistel nr 30 Drick ur ditt glas ("Movitz din lungsot den drar dig i graven")

Kanhända spinner Bach själv på ett befintligt tema? Hela satsen har förövrigt en elegisk känsla.

Flera av Bachs Wurttemberg sonater (som finns på samma skiva med Keith Jarrett) har melodier som låter "bellmanska" utan att jag kan urskilja några specifika visor. Lyssna exempelvis på sonata 1 andra satsen, sonata 2 första satsen, sonata 5 tredje satsen eller sonata 6 andra satsen. Det betyder knappast att Bellman har hämtat inspiration från denne Bach men det finns säkert ändå många intressanta paralleller man kan göra mellan Carl Philip Emanuel Bachs och Bellmans musik; bådas konstnärskap spänner över flera känslo- och stiluttryck i den brytningstid mellan barock och romantik som innefattar beteckningar som rokoko, galant stil, känslosam stil och sturm und drang. Hos båda finns det klassicistiskt melodiösa och dansanta men med tvära känslovändningar eller underliggande stråk av vemod.

Huruvida CPE Bach spelades i Stockholm under Bellmans levnad vet jag inte, men han var i alla fall vid den tiden mer känd i Europa än fader Bach (som överhuvudtaget inte spelades i Sverige vad jag vet förrän under 1800-talet).

I goda vänners lag

Ett axplock av godis man får om man är med i något vittert sällskap som dessa, Taubesällskapet, Bellmansällskapet, Birger Sjöberg-sällskapet eller Povel Ramel-sällskapet

Visste du att det i Sverige finns över 150 litterära sällskap? (Varav många kretsar kring vispoeter eller författare som tangerar musikens område.) Alla är de uppburna och beroende av litteratur- och musikälskande personer, som du och jag.

Det kostar inte mycket att stödja en sån här ideell förening och kan öppna många dörrar till nya vänner och roliga upplevelser. Och vill man inte umgås kan man ändå få mycket glädje och kunskap genom de tidskrifter, årsböcker, "blad" och annat som sällskapen regelbundet skickar ut till sina medlemmar. "På köpet" gör man en god gärning - ja, en livsviktig gärning. Att värna konst och kultur är extra viktigt nu när yttrandefriheten hotas och begränsas på många håll i världen.

Här följer en lista på några av de sällskap som jag ofta återkommer till och som på ett eller annat sätt har hjälpt mig i mitt arbete. Häng med!

Bellmansällskapet

Birger Sjöberg-sällskapet

Cornelis Vreeswijksällskapet

Karlfeldtsamfundet

Karl Gerhard-sällskapet

Gustaf Fröding-sällskapet

Lennart Hellsing-sällskapet (hemsida saknas just nu men kontakta: margaretaax at gmail.com)

Nils Ferlin-sällskapet

Povel Ramel-sällskapet

Tage Danielssons vänner

Taubesällskapet

Ett brev skrivet på nyårsdagen 1943

"Kära syster Märta!

Sparvarna superar på Huldas kärve och jag sitter och tittar och ritar och tänker på hur roligt det är att inte vara blind. När man ser och hör vilka fruktansvärda olyckor som överallt ute i världen och i synnerhet några mil härifrån, borta i norska fortsättningen av Bohuslän, drabbar oförvitliga människor, bättre människor än en själv, så förstår man inte varför ens armar och ben, ögon, sysselsättningar, hustru, barn, släkt och vänner äro i behåll – varför vi skonats hittills. Är det en nåd? En tillfällighet?

Idag har jag hela dagen tänkt på det ansvar som vilar på den som skonas. Det räcker inte med att tänka. Bekymmer äro relativa och vi ha alla bekymmer. Men vi måste betrakta dem som luft i jämförelse med de fördelar vi ännu äga och ansvaret för dem. Vi som äro dömda att skapa konst måste få in detta allvarliga i det vi gör – vi måste i nödfall – jag menar i vår begränsning, förmäla vår konst med något som kan lindra kval."

(ur Evert Taubes brev till sin syster Märta Taube, nyårsdagen 1943)

---

Det är över 80 år sedan det här brevet skrevs och ändå tycker jag att det finns en stark närvarokänsla och igenkänning i Taubes ord. Världen ter sig hotfull och mörk. Kriget pågår inte långt ifrån oss. Ännu är vi förskonade men vet inte vad som händer imorgon. Vi anar oron Taube bär på, men karaktäristiskt nog vänder han ändå blicken mot ljuset och låter det lilla och konkreta (sparvarna i kärven) visa på det stora och trösterika – och ansvarsmanande – i att ändå leva och kunna se. När allt känns svårt kan man alltid börja där – i det mest grundläggande och nära, det som ofta rymmer det viktigaste.

I vår kommer Evert Taube att återkomma i flera av mina föreläsningar, bland annat lyfter jag fram visionären Taube, hans starka relation till naturen och den där hisnande spännvidden mellan kotten och himlen, nuet och evigheten (läs mer under AKTUELLT om EVERT TAUBES HIMLAJORD; FLYKTIG ÄR SMÄRTAN, EVIG ÄR GLÄDJEN samt delföreläsningen VISANS WORLD WIDE WEB).

Och så klart dyker Evert Taube tillfälligt upp (med blomsterkrans i håret) i Senioruniversitetets föreläsningsserie om HASSE OCH TAGE...