Sex nationalikoner som gick över gränsen

Säkert kan du nynna på någon visa av Robert Burns (även om du inte vet att det var han som skrev den). Och Tove Jansson känner du till (men kanske inte hennes visor). I höst kommer jag att hålla en föreläsningsserie om sex konstnärer från tre sekel och tre världsdelar. Några var visdiktare eller ”musikaliska” författare, några var tonsättare i nära samarbete med poeter. Alla formades av sitt hemlands kultur under dramatiska tidsskeden men kom att spränga både sociala och konstnärliga normgränser och nå internationell ryktbarhet. Det handlar om Robert Burns, Walt Whitman, Kurt Weill, Felix Leclerc, Antonio Carlos Jobim och Tove Jansson. Genom alla dessa konstnärskap sveper frihetens vindar, ofta med en stark närhet till naturen.

Vad var det som gjorde dessa ord- och tonkonstnärer så banbrytande? Vilka spår har de satt i eftervärlden? Serien visar på kända och okända ”kopplingar” till svensk kultur med namn som Evert Taube, Monica Zetterlund, Gustav Fröding, Lill Lindfors, Fritz Sjöström, Tage Danielsson och många fler.

Tidigare i sommar gjorde jag följande "musikaliska vykort" där jag ger en glimt av serien:

Bellmans ep. 30,Drick ur ditt glas och Carl Philip Emanuel Bachs Wurtemberg sonata

Carl Philip Emanuel Bachs Wurttemberg sonata nr 4 andra satsen, har en fras i början som liknar en fras ur epistel nr 30 Drick ur ditt glas ("Movitz din lungsot den drar dig i graven")

Kanhända spinner Bach själv på ett befintligt tema? Hela satsen har förövrigt en elegisk känsla.

Flera av Bachs Wurttemberg sonater (som finns på samma skiva med Keith Jarrett) har melodier som låter "bellmanska" utan att jag kan urskilja några specifika visor. Lyssna exempelvis på sonata 1 andra satsen, sonata 2 första satsen, sonata 5 tredje satsen eller sonata 6 andra satsen. Det betyder knappast att Bellman har hämtat inspiration från denne Bach men det finns säkert ändå många intressanta paralleller man kan göra mellan Carl Philip Emanuel Bachs och Bellmans musik; bådas konstnärskap spänner över flera känslo- och stiluttryck i den brytningstid mellan barock och romantik som innefattar beteckningar som rokoko, galant stil, känslosam stil och sturm und drang. Hos båda finns det klassicistiskt melodiösa och dansanta men med tvära känslovändningar eller underliggande stråk av vemod.

Huruvida CPE Bach spelades i Stockholm under Bellmans levnad vet jag inte, men han var i alla fall vid den tiden mer känd i Europa än fader Bach (som överhuvudtaget inte spelades i Sverige vad jag vet förrän under 1800-talet).